sunday bloody sunday

Jag är känslosam. En känslomänniska. Ändå är det så många ogråtna tårar som vilar i mig nu. Som jag kväver. Det kanske är de som har byggt ett bo högt uppe i magen, strax nedanför där revbenen möts, och gör att jag har ont där? Ogråtna tårar.

Men annars: rätt fina dagar. I morse gick jag och Lilla Ru, som jag kallade min sjuåring när han låg ofödd i min mage, upp först av alla. Vi la oss på badrumsgolvet ett tag, där det finns golvvärme. Han läste Kalle och Hobbe, jag låg på rygg och tittade i taket. Sen gick vi till köket och gjorde i ordning fin frukost. Bland annat med en ingefärsmarmelad jag kokade ihop igår. Jag hittade ett gammalt brev från min mormor här i köket, med lite recept jag hade bett om i. Mormor, mormor, med sina runda tryckbokstäver. Ingefärsmarmeladen var min favorit och hon gjorde den ofta. Jag modifierade receptet och det blev bra.

Och så bakar jag ett bröd med valnötter och fikon. Tokigt nog, jag äter inte ens bröd nu. För min lilla mages skull.