schmerz
Jag klev just på en öppen häftklammer som låg på golvet i köket. Hur den kunde ha de vassa spetsarna uppåt är ju rätt obegripligt, men så var det i alla fall. SCHMACK ända in i min häl och jag småvrålade lite och min man fick dra ut den, den hade häftat fast strumpan i min fot. Lite komiskt på något vis.
Och något som händer mig då och då, jag minns fortfarande med lite fasa hur det var för typ elva år sen när jag klev på en sån där möbeltass, jag menar en sån i plast, med typ en grov spik som ska sitta in i stolsbenet, liksom. En sån klev jag på, den borrade sig hela vägen i min häl. Med hullingar på! Min man fick dra ut den också. Jag har även klivit på pyttepyttesmå glasbitar i köket ett par gånger, så små att de har skurit sig in foten och jag med tårarna sprutande har försökt lirka loss dem med pincett. Aj. AJ!!!
4 kommentarer:
aj. När jag var sisådär en tolv år hoppade jag på en krats, ett sånt där trädgårdsredskap med tre piggar på, som man luckrar jorden med. Det låg kvarglömt på trädgårdsgången, med taggarna uppåt. Hopp, där kom min bara fot springande rakt på de tre piggarna. Det var blodiga prickspår på stengången tills nästa regn... Och ända sedan dess lägger jag alltid liknande kratsar med taggarna mot marken...
Min man hälsar att du måste skaffa tofflor.
Karin: aaaaaaj!!!
Jonna: eller dammsuga bättre?
Både och kanske, men med tofflor kan man dra på dammsugningen ganska länge innan det blir outhärdligt.
Skicka en kommentar