Min bror och jag

När jag var två var min bror fyra. Vi hade flyttat från Stockholm till Småland och börjat på ett nytt dagis. Där gick vi på olika avdelningar, han på storbarnsavdelningen och jag på småbarnsdito. Och fast jag var så liten minns jag tydligt hur mycket jag saknade min bror. Någon gång fick vi dispens från regeln, och han fick komma in på min avdelning. Jubel och klang! Vi gjorde kullerbyttor på en madrass och jag var jätteglad. En annan gång fick han komma in när jag var ledsen och grät. Fina brorsan alltså. Jubel och klang igen! En bror att hålla i handen.

Lite så känner jag nu igen när min bror ska flytta mycket närmare mig. Tjugo mil istället för sjuttio. Hurra!