No-no-no-vember

I dag är en sån där dag då det kliar i kroppen. Kliar liksom "ge mig nåt som tar mig någonstans" men inget dyker upp, inget tar mig någonstans alls. Jag ville duscha och sen gå och lägga mig i sängen igen och sova till skymning. Så blev det dock ej.

Jag öppnade kylen vid lunchtid och såg massor av mat men tänkte "vi åker till stan och testar den indiska restaurangen istället". Det blev inte heller av. Då blev jag lite förlamad och lunchen glömdes bort helt, istället tassade jag över till svärmor och lånade jäst och sen bakade jag bröd. Alltid något.

Jag hörde min sjuåring flöjta till sin lillebror efter badet: "Jag ser dina kungliga juveler!".

Och jag hörde på en massa fet country i köket. Och brainstormade tusen bra idéer. Nu är jag trött igen. Jaja. November.