Igår bad jag min femårige son att beskriva mig, eftersom de har familjetema på dagis och jag blev lite nyfiken.
"Du gillar makrill och kaviar precis som jag, du är blond, du är bäst på supermario och att besegra specialbossar, du tycker om musik, när pappa spelar på gitarr tycker du om att sjunga med".
Värsta värsta beskrivningen alltså. Om nu någon har undrat.
Jag har varit på ett alldeles fantastiskt bra och utpumpande yogapass ikväll. Hela tiden hade jag de här två låtarna i huvudet, helt maniskt.
Bon Iver - "Blood bank"
Biffy Clyro - "Mountains"
Nä, jag tycker nog inte att Josh Ritter-låten var så bra som jag trodde först. Och så ser den ful ut också. Den här stora feta youtuberutan. Jag måste skriva något för att putta ner den en bit. Åbäket.
I dag har jag en liten gosse hemma. Han är sjuk, säger han. Fast sen säger han belåtet "jag tog ledigt idag" men hostar lite klädsamt i alla fall. Nyss lagade jag mat åt honom och mig och min mor. Efteråt bjöd jag på svagt kaffe och torra bullar.
Och sen kom en nasare förbi. En gårdfarihandlare liksom. Åh, så trivsamt. Förr körde han sina rundor lite oftare. Nu är det väldigt sällan. Och jag tänker på att för tio år sen kom han också förbi ibland. Sålde grejer från skuffen i sin bil. Pepparkakor och sånt. Och jag kan knappt minnas att vi pratade någonting. Jag var så sjukt blyg och asocial ibland och dålig på att kallprata med främlingar. Jag är fortfarande inte skitbra men bättre. Jag står i hallen och ler och småpratar om väder och vind och köper en burk inlagda strömmingsflundror och en burk bondkakor. Jag hade tänkt köpa pepparkakor men minsann, det är ägg i dem, och nasaren i fråga minns att min ena son är allergisk mot ägg. Bara en sån sak!
"Du är väl inte blyg" säger folk. "Jag är en bra skådespelare", säger jag då.
Ni vet Josh Ritter? (ack, så lätt att blanda ihop med Josh Rouse eller Joshua Radin, i alla fall om man bara går på namnet.)
Han släpper nytt snart. I maj. Och så är han gift med Dawn Landes.
Josh Ritter - Change of time
Den allra finaste postern jag har i min samling är den här.
Daniel Danger! ojoj.
Ååååh. 12 april. Då är det Mumford & sons och jag. På riktigt! Det MÅSTE bli så. Och om jag fick bestämma skulle nog alla män se ut såhär. Väst och mustasch. Och visst är det lite gulligt pretto när sångaren går där med en stol efter sig och gitarren på ängen?
