Så i morse gick jag upp tidigt, satt i den fina hotellmatsalen och åt fin frukost, men trots att det var en överdådigt fin frukostbuffé med lufttorkad skinka och fjorton olika filsorter och färsk frukt satt jag mest håglöst och längtade till vår semester igen, till torftiga frukostar bestående av sockrade flingor och bagels, blaskigt kaffe och alltihop serverat i frigolittallrikar/frigolitmuggar.
Ja, en tomhet börjar infinna sig nu när vi har varit hemma i ungefär en vecka (fast jag har i sanningens namn varit på resande fot i fem dagar under den veckan), och samtidigt detta kaos som är livet. Jag gjorde ett jobb och sen tog jag tåget hem, åt en trekantsmacka och förvirrade mig lite där i början, jag blandade ihop tåget med flygplan och tänkte "jag ska inte fälla ner mitt bord förrän efter take-off" och sen kom jag på att jag var på ett tåg och visst fick fälla ner bordet trots att vi inte hade startat än. Och så kom jag hem, kastade mig in i bilen och körde lite för fort de tre milen till dagis, med KISS på stereon, för ett föräldramöte. Jag pep in en halvtimme för sent, fast det visste jag förstås redan att jag skulle göra, och sen hem och mötas av två gossar hos svärmor, varav den ena gossen sjuk med feber och astma.
I går använde jag mig av crimson.se:s postertjänst för första gången men glömde att fixa med bilderna först, i min iver. Det grämer mig. När jag nu lägger pengar på att fläska upp stora utskrifter av usa-bilderna, så glömmer jag tillfixandet? Pah.
