staring at the fire for hours and hours

I dag har jag haft ett möte som varade i ungefär fyra timmar. Vi satt mest och fnissade i en soffa och drack kaffe men skissade förstås duktigt i våra block.

Sen åkte jag och hämtade mina barn. De var glada och fina och jag nämnde att jag och deras far ska till Dalarna.
"Dalarna? Jag tänker minsann inte följa med" sa femåringen på helt snyggt dalmål. Jag började tokskratta och bara "va! Du är helt GRYM på dalmål ju!".
"Vaddå? Dalmål? Så kan det väl inte heta, mål har man ju i fooootboll!" sa han. Fortfarande på dalmål. Det var fantastiskt roligt. Sen bakade jag bröd och eldade överallt. Och så kom femåringen och sa "Vi ska bada. Du och jag. Nu!" så det gjorde vi förstås. Och pratade dalmål. "Har du hört det på nån film eller så, hur kommer det sig att du kan det så bra? "sa jag.
"Nej, men DU pratar ju ofta så, på skämt! Det är så jag har hört det" sa den lilla fejkdalmasen.

Sen hällde han vatten över mitt hår. Tre gånger. Och sjöng lite indiepop. Och efter badet tog han tag om min skalle och gav mig varsamma pussar på kinder, haka, näsa, hals och mun. Och "nu får du blunda ordentligt för nu ska jag pussa ögonen!".

Lovebombande femåringar är fan livets bästa.

Och sen kom sjuåringen och satt jämte mig i soffan och läste sin läxa och fick lite lovebombing han också. Och det är också livets bästa. En sjuåring som sitter där och läser. Och som kan säga "mamma, nu är du ironisk!" när jag drar iväg lite för långt med min humor. Finaste gossarna i världen. De är mina!

jag är lite orolig

I dag var jag hos min kompis. Hon bjöd på en brun soppa. Den såg lite konstig ut. Först skrattade vi åt den i några minuter. Sen satt hon och såg lite skräckslaget på mig när jag skulle börja äta. "Jag är lite rädd att du kanske ska kräkas" sa hon.

Men det var gott. Massor av ihopmixade bönor. I kväll ska jag på yoga. You do the math.

At the wave of your hand

Idag, i en stor folkmassa, stötte jag på en kompis som jag inte har sett på en och en halv månad. Det var lite förtjusta kramar och hon bara "jag har flyttat! kom och hälsa på! lunch i morgon!" och jag sa "ja!" och minglade sedan vidare med min kamera. Lite senare stötte jag på henne i vimlet igen och väste bara i hennes öra "INGET MED MÖGEL I!" och sen hastade jag iväg igen.

Å man ska inte drabbas av hybris men idag är det nära alltså. Eller så här. Det är något på gång. Jobbmässigt. Som kan bli hur FANTASTISKT roligt som helst. Om det blir av. Kanske, kanske. Inte ropa hej och så vidare. Nej, det gör jag inte heller. Jag viskar bara lite lågt. Typ "hallå".

I tried to do handstands for you

Veckan i punkter:

1. Jag kallade häromdagen min mamma en "anal personlighet", fast mest på skoj, och på ret. Jag älskar min mamma väldigt mycket. Jag lovar.

2. I morse sprang femåringen omkring med en bit svart eltejp under näsan som mustasch och så skrek han "ditt fula fetto, ge oss vår majs!" till en spindelmannenfigur. Mysteriet är från vilken film det här kommer. Jag tror "Bondgården". Vojvoj, vilket språk.

3. Ett mysterium är varför jag har fem-sex Toni & Guy-produkter hemma, när jag alltid tycker att de luktar skit. Eller omodernt, lite nittiotals liksom. För mycket spretlugg.

4. Vi åkte till en grannstad idag. Den var grå och tråkig men jag spontandansade till Donkeyboy i ett parkeringshus i en halvminut. Då blev det lite roligare. När vi var och handlade mat sa sjuåringen "vi pratar skånska så att folk tror att vi är därifrån!" och så gjorde vi det. Lite.

5. Vi moffade choklad och hade frågesport i bilen på vägen hem. När det för ett ögonblick var tyst i bilen började båda barnen helt plötsligt sjunga "Y control" unisont. Helt fint. En liten fin Yeah Yeah Yeahs-cover, i Harlem Shakes tappning. Och jag blev lika stolt som en fotbollspappa blir när hans sexåring gör en passning som leder till mål mot Urshults BK i knatteligan. Mina fina indieungar.

6. På föräldramötet häromdagen erkände jag lite försiktigt i min grupp, där vi skulle diskutera de fula ord barnen slänger sig med, att själva ordet ARSELHÅL ju är LITE kul. Fast bara lite. Papporna i min grupp fnissade också lite då. Det här, i kombination med hur urusel jag är på koordinationsgympa som step up, tyder väl på att jag har för mycket testosteron i mig. Om man ska generalisera, alltså.

7. Nu lyssnar jag på musik från Australien.

8. Veckans finaste var igårkväll när jag nattade minstingen och han sjöng "Utan dina andetag" för mig och jag spelade in det på mobilen. Nu kan jag lyssna jämt. Efteråt ville han spela in när jag sjöng. "Nä, jag sjunger inte så fint som du" sa jag. Då virade han armen runt min hals och sa "jag tycker att du sjunger jättefint mamma" och sen somnade han.

No-no-no-vember

I dag är en sån där dag då det kliar i kroppen. Kliar liksom "ge mig nåt som tar mig någonstans" men inget dyker upp, inget tar mig någonstans alls. Jag ville duscha och sen gå och lägga mig i sängen igen och sova till skymning. Så blev det dock ej.

Jag öppnade kylen vid lunchtid och såg massor av mat men tänkte "vi åker till stan och testar den indiska restaurangen istället". Det blev inte heller av. Då blev jag lite förlamad och lunchen glömdes bort helt, istället tassade jag över till svärmor och lånade jäst och sen bakade jag bröd. Alltid något.

Jag hörde min sjuåring flöjta till sin lillebror efter badet: "Jag ser dina kungliga juveler!".

Och jag hörde på en massa fet country i köket. Och brainstormade tusen bra idéer. Nu är jag trött igen. Jaja. November.

dagens

DAGENS VILL HA: Fish and chips. Och det får jag också. Snart! Tänk va!
DAGENS KLÄDSEL: Marinblå säckiga chinos med världens gällivarehäng. Inte snyggt. Blå konstig sweatshirt med jättestor hög krage. Lite skorstenskrage på något vis.
DAGENS SMINK: Jag hastade på lite mascara innan jag hetsade iväg till dagis.
DAGENS FRISYR: En rufsig knut.
DAGENS HÄNDELSE: Jag skrev en grej. Den blev lite rolig. Kanske.
DAGENS LÅT: ""Out of the dark" med Matt Hires.
DAGENS PLANER: Fish & chips, rejält med maltvinäger och salt på pommesen också då förstås, sen glass och en japansk film ("om du lyssnar noga") med barnen. Typ så.
DAGENS SAKNAD: Tåga! Geist!
DAGENS DUMMASTE: Att jag är en väldigt grubblig person.
DAGENS SJUKA: Ja men lite.
DAGENS DROG: Musik.
DAGENS KRAM: Några fina.
DAGENS PUSS: Ingen.
DAGENS KÖP: Glass, fisk, pommes, kolasås. Citron.
DAGENS GODIS: Inget.
DAGENS HUMÖR: Uppåt och neråt. Muntert.
DAGENS ORD: Sviiiinbra!

The start of something new

Jag sitter och lägger in blandskivor i iTunes. Fådda skivor. A bundle! Bundle of joy. Flera av dem är som en enda amerikansk långfilm från sjuttitalet. Hemskt fint.

I går körde jag rätt många mil i snöslask och fått ett nytt jobb. Det var la roligt. Fast sen fick jag ett kanske-jobb också. Det är så roligt och fint att jag skulle kunna göra det gratis. Nå. Vi får se.
Sen ringde jag upp min äldsta bästis och vi pratade om sex och det var hela tiden snöslask utanför rutan och jag var sådär ivrig och snabbpratig som jag är med henne och det var hon också och sen åkte jag hem till mamma som satt vid köksbordet med sin symaskin och vi drack kaffe och pratade och sen åkte jag hem till mig själv. Där kom gossarna tre hem och jag tog den minsta i knät och sjöng en knasig sång medan jag kramade honom och kittlade honom litegranna. Sen åkte jag till föräldramöte som var väldigt flummigt och sen tränade jag. Jag är den allra sämsta på step up i gruppen. Jag står där som en nolla och fnittrar och missar steg. Men svettig blir jag och det måste ju vara det som räknas.

Och idag är det en ny dag och så vidare. Eftersom jag gick en långpromenad i bara tunna chinos häromdagen (fåfänga är så DUMT när man bor på landet och går skogsvägar där ingen ser en) och typ förfrös rumpan har jag just druckit en liter grapefruktsjuice med extra citron och c-vitamin. Surt.

Nä. Nu får väl dagen börja då. Med frulle och dagstidning.