please don't fake a melody

Vi har kommit hem. Jag har jobbat, lite för mycket, jag har sovit hos en kompis och vaknade i morse av sol, takdropp och te. Vi pratade om kondorer och amerikanska örnar och sen om politik. Hur man på ett enkelt och ickepartiskt sätt förklarar politik för barn. Det skulle jag vilja ha en bok om!

Sen hämtade jag ut en låda Sapporoöl på systemet, och sen en rulle origamipapper från Kina på posten. Ack, så kosmopolitisk jag kände mig. Sen köpte jag koriander, jag har koriandercravings, och funderar på att göra lite palak paneer i kväll.

För övrigt har jag en tioåring, numera. Och en solbränna! Det är inte klokt vad blessed jag är! (jag är glad för nämnda saker men den tillkämpade hurtigheten betyder mest att jag är uttråkad och lite less på allt annat).

barnakärleken

I min mammas tara-tidning läser jag en krönika av Katerina Janouch. Om sorgen när barnen blir stora. När det där självklara och ständiga gosandet, bärandet, blöjbytandet, snytandet inte längre är. När barnen sover över hos kompisar och dagar går utan kroppskontakt. Och hur lite det egentligen pratas om den saknaden. Och fast mina barn är relativt små, den yngsta bara sju, snart åtta, så känner jag att det lurar runt hörnet. När de plötsligt inte ÄR hos mig längre. Stora barn är roligt och bra. Fantastiskt, rent av. Men det där innerliga med små barn - den stora famnen man alltid är. Jag känner att det säkert ganska snart kanske upphör. Just därför låter jag min yngsta, som är väldigt fysisk, skrynkla ihop mitt öra med sina fingrar när vi sitter intill varandra på flyget. Han bara gör det, helt disträ, medan han läser sin bok. Därför låter jag honom rida på min rygg när han inte orkar gå. Därför lägger jag armen över barnens axlar när jag går intill dem. Därför ler jag i mörkret när sjuåringens armar letar efter mig i dubbelsängen vi delar nu på resan, när han viskar "gonatt". Jag ler när vi alla fyra borstar tänderna med Scooby doo-tandkräm. Jag känner sällsam kärlek rinna genom kroppen, ut i alla leder, när jag mitt i natten går upp på toa och ser ett par slitna Nike-gympaskor i storlek 33 stå slängda på golvet där. Och när de vill leka "dansstopp" med hjälp av spotify på terassen en kväll dansar jag förstås. Alltid har jag en kram redo.

hund

jag fotar också, förstås. Här en skrynklig hund. Shi-tzu? Vad HETER den?

Rapport

Tror ni att jag tränar asmycket och gör extramånga burpees här utomlands? Nej. Men vi går minst en halvmil varje morgon innan frukost, även barnen knatar på, och jag gör några solhälsningar och några burpees då och då, tillsammans blir det några stycken. Och idag på promenaden SPRANG jag lite. Whoaah!

Jag har läst ut Doktor Glas och en pladdrig och rätt fånig bok av Marian Keyes - Änglar. Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg läste jag redan på planet. Tjoff! Nu läser jag Kristofer Ahlström. Mannen läser James Ellroy, barnen läser Elak & Pucko av Fredde Granberg. Morsan läser nog Nesser.

Och det blåser och är lite kallt här. Här som är Kanarieöarna. Men fötterna får vara lite bara och gå på kakel och klinkers och poolkant. Ibland tittar solen fram. Alltså är det ungefär som jag hade tänkt mig. Böcker och d-vitamin.

Do you miss me?

Charter: i förmiddags var det jättejättevarmt och soligt. Då låg jag på en solstol med armen slängd över ögonen och lyssnade på min sjuåring som berättade en massa om nordisk mytologi. "Det har jag lärt mig i SO:n i skolan, förstår du" och han kunde typ ALLT, om Midgårdsormen och Sleipner och Mjölner och Mimers brunn och jag vet inte allt.

Idag har vi gått cirka åtta kilometer. I rask promenadtakt. Därför har jag bestämt att det inte gör något att jag har ätit kakor.

Och så har jag sett en turtle dove som dricker ur poolen tre gånger per dag.

Freitag

Idag har jag:
klippt min man
rutit åt mitt ena barn
gosat väldigt mycket med samma barn
ätit lax
packat en massa väskor
börjat få resfeber.

I natt: charter!

Burpeeutmaningen igen:

Nej, jag är inte träningsintresserad. Och ja, jag är lite av en quitter, ofta. Jag tycker att burpees är asjobbiga och situps kan jag inte ens. Men jag tänker så här, att det finns enklare varianter av burpees - kolla på burpee beginner på youtube - och att man får väl utgå från sig själv och göra det man klarar och försöka pressa sig lite mer varje dag. Till slut kanske det sitter? Men ja, det är en stor chans att jag inte orkar genomföra.

Jag fyller 35 i år, känner mig otränad och slapp men har lyckligtvis kommit igång LITELITELITEgrann med träning och en liten utmaning kan väl vara på sin plats då, kanske?

Så tänkte jag.