tisdagen den 17:e december 2013

NY BLOGG

Det finns en ny blogg, hörni.
Om någon vill ha lösenord kan ni maila till bondhustrun (at) hotmail (punkt) com

http://ingenkatt.wordpress.com/

fredagen den 13:e december 2013

Julkalendern dag 13 - Något som gjorde mig riktigt stolt

1. Barnen. Alltid. Jag är så stolt över dem. Över deras smarthet, klurighet, mysighet och klokskap. Över antirasismen och det vänliga öppna sinnet båda uppvisar. Äldsta sonen som ifrågasätter när läraren säger att "en del människor är gula". Yngsta sonen som älskar gult, rosa och korall och har nagellack medan han bygger sina krigiska hero factory-gubbar.

2. Jag är stolt över att jag har fått ett nytt jobb. Liksom lite skräddarsytt för mig.

3. Jag är stolt över att vi i helgen har bott i lägenheten i prick ett år. Det är ett hem. Det är verkligen ett hem. Och det går runt, det går ihop, det går bra.

torsdagen den 12:e december 2013

barnen

Vi gör pepparkakor och vräker på glasyr, vi gör lite yinyoga tillsammans, alla tre, även om det blir lite flamsig och tramsig yoga. Vi lägger pärlplattor, vi kollar på tv-program om pingviner, och vi läser David Walliams.
Och minsta ungen läser fjärde delen i "Gregor från Ovanjord" på engelska. Han har läst 40 sidor. Jag fattar inte hur mycket han fattar men han säger att det går bra. Och igår när jag och storebror kom in i sovrummet och skulle lägga oss, sa nioåringen ett skämt från boken på brittisk engelska:
- Why is six afraid of seven?
- Ingen aning?
- Because seven ate nine! HAHAHAHAHA!

Och elvaåringen sa "va? Jag fattar inte?", varpå nioåringen, som uppenbarligen hade fattat, sa, åter på brittisk engelska "Seven is a cannibal!".

Det var roligt.

måndagen den 9:e december 2013

intresseklubben antecknar






Och hörni, jag gjorde en liten mall för våra matlistor, den är mest på skoj och jag ska ändra sen, frukost-fältet är nog överhuvudtaget inte så användbart.
MEN jag tänkte lägga ut den som pdf här om någon till äventyrs ville ha, men pdf verkar inte funka? Ni får en liten titt-jpg istället.

Julkalendern del 8 - den bästa film jag sett i år

Guuuud vad jag är kass. På att följa upp.
Men nu är det så här att jag har ont i magen ryggen axlarna och hela alltet, så jag vill inte sitta vid datorn när jag väl är ledig. Så kan man sammanfatta det.

Jag vill i alla fall slänga in gårdagens lucka här. Den bästa film jag sett i år.

Jag såg The Way Way Back. Den var mycket bra. Fin och rar. Jag menar Toni Collette! Steve Carelle!
Jag såg även en film från 2009, Everybody's fine, med Robert de Niro. En riktig pärla. Gråtfilm.
Win Win med Paul Giamatti från 2011 var också ett av årets kap.

Och när jag ser dem nu, i klump, i texten här, så slår det mig att alla tre har med familjerelationer att göra. Trasiga såriga familjer, frånvarande föräldrar. Det kanske inte är en slump att jag gillar det.
Haha! Ja! Guilt Trip! Samma sak där. Familj! Mor-son-bandet. Plus en femte på ungefär samma tema, The Oranges.

Jag tycker att ni ska se samtliga.

torsdagen den 5:e december 2013

Memories

Alla dessa minnen av det som var vi. Det skulle kunna fylla en, fem, tio böcker.
Familjelivskänslan som jag fortfarande minns och saknar, ibland är den rent fysisk, som idag, när min (ex)man plötsligt svängde in med bilen till trottoarkanten där jag gick. Han rullade ner rutan och jag lutade mig in och djupandades in den trygga varma doften av riktigt varm kupé, en man i skogskläder och lite svag ko-lukt. Och så sa han "kan du ringa sonen, jag är i stan för att hämta honom, men blev lite sen" och jag sa "javisst" och greppade telefonen, som i samma stund började ringa, då var det sonen. Och han var också helt nära. Tre av oss på ungefär samma plats samtidigt, av en slump.
Och jag sa "det luktar gott" och mannen log och trodde jag var ironisk men det var jag ju inte. Det luktade gott. Och i mitt gamla liv hade jag hoppat in i den stora starka trygga jeepen och åkt vidare med man och son, medan snöflingorna virvlade utanför. Men så är det inte nu, så jag sa hejdå till dem båda och gick sen vidare i snöovädret i mina för tunna sneakers.

Det här är ingen ångertext. Det är en sorgetext. För vad gör man med alla minnen man har? Är de mindre fina för att det sedan sprack? Får man minnas med glädje och värme? Ja, det får man, förstås, men jag som är så nostalgisk av mig - ibland blir det bara en stor tjock sorg, det känns som att det inte är lika fint längre, att jag liksom inte får tycka det. Men jag vill kunna tycka att det är fint. Att vi hade många fina år. Att min man var bäst på så många vis. Att det finns många guldstunder. Att han fortfarande är snygg och fin och bra. Och den där hukande rädslan inför att folk, när jag säger så, ska säga "men varför tog det då slut?". Åh, det fanns tusen anledningar. Det var rätt och riktigt, på riktigt.

Och en bästa kompis har en stor sorg i sitt liv. Idag träffades vi i mitt kök och grät, båda två.
Livet är skört. Fult och vackert.

onsdagen den 4:e december 2013

Julkalendern dag 4 - den här låten har jag lyssnat mest på under året

Jag har lyssnat på en rad låtar, men de här 13 är nog bland de mest lyssnade. Väldigt spretigt. Väldigt fint.

julkalenderbeats 2013